Tog bussen från Christchurch klockan 8.00 och var framme i Timaru strax före elva. Tog en liten lunch och hoppade upp på cyklarna. Fin lantlig väg utan några bilar, bara 1000-tals får. Trevlig åktur, kunde cykla i bredd för en gångs skull. Efter tre avklarade mil small det till i Mattias bakdäck, en jättepunka. Visade sig att däcket i stort sett gjort sitt. Tyvärr var det tre mil tillbaka till närmaste cykelaffär. Fick amputera den gamla slangen och lägga in som isolering mot den påträngande asfalten och hålla tummarna att det skulle fungera. I nästa by fick vi hjälp att ringa runt efter ett nytt däck. Till slut fixade vi så att det ska budas från Timaru till den camping vi bor på. Det ska dyka upp i morgon bitti om allt fungerar, annars är det 25 mil innan vi stöter på en ny cykelaffär. Vi kom i alla fall fram, nöjda med att lagningen höll, och avslutade kvällen med en liten middag på gamla biblioteket, numera cafe.

26/3 Fairlie - Lake Tekapo (gult) 44 km

På morgonen när vi vaknade hängde det beställda däcket på cykeln utanför dörren. Snacka om service. Tyvärr kunde vi därmed inte skicka med betalning tillbaka utan får lösa det med vanligt brev. Tjugofem NZ$ var inte för dyrt för det här. Efter däckbyte gav vi oss iväg. Innan vi visste ordet av hade vi cyklat 2 mil och tagit 250 höjdmeter. En fikapaus och sedan de resterande höjdmetrarna till Burke's Pass på 709 m.ö.h. Fin nedförsbacke till Lake Tekapo och fantastisk utsikt över sjön. Besökte The Church of the Good Shepard som ligger precis vid sjökanten. Tog det lugnt och njöt av utsikten i det fina vädret.

27/3 Lake Tekapo - Omarama (blått) 92 km

Första biten följde vi vattenkraftkanalen från Lake Tekapo till Lake Pukaki. Två och en halv mil längs grön-blått vatten, totalt platt, inga bilar, hoppande laxar och en fantastisk utsikt mot Mt Cook (3757 m.ö.h.) massivet. Kom fram till laxfarmen där Helicopter Flights har sin startplatta. På morgonen hade vi ringt och bokat ett par platser till 11.00, tog ett äpple innan det bar av upp i det blå. Fick se Lake Pukaki och Southern Alps från ovan. Dessutom landade vi på en glaciar på 2200 m.ö.h. och tog lite kort. Första gången vi flög helikopter, schysst, lite skakigt i den starka vinden på den höjden. Tillbaka upp på cyklarna och vidare längs kanalen och Lake Pukakis kant. Tog en lunch i Twizel och medan vi satt där började det blåsa lite. Såg inte ut som medvind och mycket riktigt hade vi en raksträcka på en dryg mil med sned motvind. Men sedan svängde det och vi fick en raksträcka på ytterligare en mil med medvind! Kom fram till Omarama vid halv fem och tog in på en Holiday Park.

28/3 Omarama - Oamaru (gult) 123 km

En lång etapp framför oss och vi visste inte vilken vind det skulle bli. Upp tidigt ifall det skulle bli jobbiga vindar. Omarama är ett paradis för segelflyg eftersom det ofta är nordvästliga varma vindar. Så var det även idag och det betydde medvind för oss! Uppför första och enda rejäla backen och ned i ett huj (nytt rekord på 72,5 km/h). Kunde trampa vidare i svag nedför i 40 km/h. Medvind är skönt. Efter nästan åtta mil och strax innan lunch kom vi upp på ett backkrön och det small till i ansiktet. Kalla vindar från havet (syd-väst) nådde ända in till Duntroon (precis som det stod i guideboken att det kunde göra). Slut på glidandet! Som tur var hade vi bara drygt fyra mil kvar som vi tog i en-mils etapper med pauser däremellan. Framme i Oamaru checkade vi in på en Holiday Park och drog till McDonalds för ett riktigt skrovmål (2 BigMac + 2 Cheeseburgare + 2 Chicken McNuggets + 2 stora strips + 4 drickor = 100 SKr!). Sedan var det dags att kolla viner och inte vilka viner som helst utan ping-viner. De första vi såg var Yellow-Eyed som är världens mest sällsynta pingvin. Såg två par på nära håll från utkiksplatsen man fick gå till. Sedan åkte vi till hamnen där världens minsta pingvin (den blåa) har en koloni. Där fick vi se ett 30-tal små krabater kravla sig iland och ila iväg till sina hålor.

29/3 Oamaru - Dunedin (blått streckat)

Långfredag och allting är stängt. Påsken är inget man ser fram emot när man är ute och reser, bara problem. Hittade i alla fall ett öppet cafe där vi tog en fika. Bussen till Dunedin gick vid lunch och tog några timmar. Checkade in och tog en lugn eftermiddag.

30/3 Dunedin

Tog en busstur ut på Otago Peninsula, en halvö utanför Dunedin. Stannade först på Larnach Castle, Nya Zealands enda slott. Låg fint uppe på en kulle med utsikt över staden och hamninloppet. Färden fortsatte ut till spetsen där Northern Royal Albatross häckar. Ville inte kosta på oss en guidad tur för att se ett näste utan nöjde oss med att sitta i fiket och titta när fåglarna gled förbi. Dom är inte så svåra att se med sina 3 meter mellan vingspetsarna. Dom är även ena riktiga rackare på att flyga/sväva, upp till 100 mil om dagen! På vägen hem drog det in riktiga orosmoln som släppte av sin last i form av hagel! Vägarna blev "snöbelagda". Busschauffören hade aldrig sett nå't liknande, inte ens på vintern. På kvällen lagade vi påskmiddag (pasta och hamburgare) och efter mycket om och men hade Mattias fått tag på ett chokladägg modell större. Affärerna har varit fulla med chokladägg i flera veckor men nu var det slutsålt nästan överallt.

31/3 Dunedin - Middlemarch (gult streckat)

Cyklade iväg till världens brantaste gata, Baldwin Street, som ligger i Dunedin. En lutning på 38 grader är ganska imponerande. Folk såg oss komma på våra cyklar och stod förväntansfyllt och väntade på att vi skulle försöka ta oss upp. Vi "kände" lite på de första metrarna men beslutade att risken för ett kedjebrott eller liknande var överhängande och det hade vi inte tid med. En annan anledning var att när man åker nedför 38 graders lutning känns det som om man ska välta över styret bara man andas på frambromsen. På eftermiddagen tog vi Taieri Gorge Railway till Middlemarch. Detta är den enda strecka som fortfarande är i bruk på den gamla järnvägen genom Otago och är en mycket populär turisttur. Järnvägen går genom spektakulär natur, tunnlar, viadukter och längs flodkanten på Taieri River. Mycket häftig åktur.