Ytterligare en solig dag, hur länge ska vår tur hålla i sig. Vi beslutade oss för att ta en väg som inte fanns i vår guidebok för att ta oss till Orakei Korako, the hidden valley, ytterligare ett termiskt aktivt område. En "glad" överraskning var att vägen dit var lite backig ... Benen "brann", det enda som hördes var tung andhämtning och klickandet av växlarna när man letade efter en lagom lätt att hanka sig upp med. Men fram kom vi och det var mödan värt! Det var verkligen en gömd dal med fantastisk natur. Vi tog båten över den klargröna Waikato River till det termiska området som visade sig vara än mer fantastiskt än gårdagens Wai-o-Tapu, går inte att beskriva med ord. Vidare ner mot Taupo och fortsatt uppför men nu också rejäl motvind. Som tur var kom vi upp på toppen (610 m.ö.h.) ganska snart och sedan var det mest utför i 1,5 mil. Precis innan vi nådde Taupo stannade vi vid Huka Falls, ett läckert vattenfall. Efter att levt på smörgås, banan och lite godis hela dagen var det skönt att hitta en riktig italiensk pastarestaurang.

5/3 Taupo - Turangi (blått streck) 52 km

Att Mattias bakdäck var skevt visste vi redan, men kunde på morgonkvisten även konstatera att en eker var av. I brist på verktyg (och rutin) uppsöktes en verkstad som fixade problemet till lunch. Lite tid att sitta och lapa sol, försöker motverka "bonnbrännan" så gott det går. Efter en pastalunch bar det av mot Turangi. Nästan hela etappen gick längs Lake Taupo, vilket egentligen är en krater från det största vulkanutbrottet i historisk tid! Fantastiskt fint och betydligt behagligare cykling än gårdagen. Endast en rejäl backe på 100 höjdmeter. Rätt var det var bromsade Joakim in och skrek "mobiltelefon". Minsann, hade han inte hittat en tappad mobiltelefon vid vägkanten! Ringde ett samtal till "Mum" i telefonboken och kom fram till att ägaren borde finnas i en sportaffär i Turangi. När vi kom fram gick vi in och berättade om fyndet. Ingen visste vem vi pratade om och ingen kände igen mobilen. Till slut kom ägaren och utbrast att det var hans mobil. Hans fru hade lagt den på biltaket på morgonen. NZ$20 fick vi för veckans goda gärning.

6/3 Tongariro crossing (vandring, blå ring) 17 km ++

Upp tidigt och fixade frukost och matsäck. Inte ett moln på himlen dryga 20 grader! Bussen, en ranglig kinesisk historia, lämnade vandrarhemmet 07.30. Efter en dryg timme var vi framme vid vandringsledens start (1190 m.ö.h) och gav oss iväg upp mot vulkanområdet. Efter en rejäl stigning var halva truppen (dvs Mattias) redan trött och vi tog en matpaus. Här fanns valet att ta en liten avstickare på 3 timmar upp till toppen på Mt Ngauruhoe (2278 m.ö.h). Inget att tveka på, champangen låg ju i ryggsäcken och väntade. Det blev brantare och brantare, uppskattningsvis 60 grader men vi har läst att det var 30 grader. Vi hade redan tidigare upptäckt att vulkansten flöt på vatten men idag gjorde vi även en annan upptäckt. De är såpass sköra att de inte klarar tyngden av en fullvuxen karl. En fotbollsstor sten bröts plötsligt loss under min (Mattias) fot och störtade nedåt men efter att ha använt stora delar av kroppen som bromsbelägg stannade jag i alla fall kvar på berget. Efter att ha segat sig upp de sista metrarna var det dags att knäcka champagnen på den rykande toppen. En otrolig utsikt var belöningen. Vägen ner gick fortare än upp, löst grus att "surfa" på. Fem timmar beräknad gångtid kvar men bara fyra timmar kvar innan bussen skulle komma. Mycket fina vyer kvar att njuta av och mest nedför, men nog så jobbigt. Väl framme satt vi och väntade på bussen i 1,5 timme, den hade tyvärr gett upp i sista uppförsbacken och en ny var på väg. Dryga 1500 höjdmeter hade avverkats. Avslutade Joakims 30-årsdag med en tre-rätters och bubbelpool. Perfekt avslutning på en kanondag!

Joakim tackar för alla gratulationer under dagen och hälsningarna på hemsidan.

Bilder härifrån finns i fotoalbum 1 och fotoalbum 2.

7/3 Turangi - Wellington (Buss, svart streckat)

Vaknade med ben stela och tunga som telefonstolpar. Tre dagars cykling och en dags vandring gav sig till känna, men lite träningsvärk har väl ingen dött av?? Den röda hudfärgen kommer säkert också att ge med sig. Dagen tillbringades på bussen.

8/3 Wellington

Stelheten hänger kvar en smula så därför startar vi dagen med en uppmjukande promenad. Vi tog "Cabel Car" upp till Carter Observatory för att reda ut vad det var vi såg på stjärnhimlen härom kvällen. En god Indisk lunch intogs innan vi gick på Te Papa, Nya Zealands Nationalmuseum.

9/3 Wellington - Picton - Havelock (Under Nelson på kartan) 36 km cykel

Startade dagen med en cykeltur till färjan som avgick 09.30. När vi närmade oss Sydön och Marlborough Sound började solen skina som vanligt. Turen in till Picton var en otroligt fin upplevelse. Lite delfiner som hoppade, smaragdgrönt vatten och gröna höga kullar som reste sig ur vattnet. Lunch i Picton innan färden mot Havelock började. En kort men ganska backig etapp. Utsikten över vikarna var fantastisk. Det enda negativa som inträffade var en punktering. Den var dock snabbt åtgärdad. Medan vi stod och fixade däcket kom ett gäng (7 st) pensionärer blåsande förbi på Mountain Bikes. Kom fram i lagom tid till Rutherford Havelock YHA där vi skulle bo. Namnet kommer sig av att Ernest Rutherford, Nobelpris för atomklyvning, gick i grundskolan i den byggnaden. På kvällen åt vi på vandrarhemmet tillsammans med de glada pensionärerna som var på en veckolång cykelsemester i trakten.

10/3 Havelock

Havelock är en mysig liten by med 500 invånare. För att komma ut i Marlborough Sounds vatten tog vi en guidad kajaktur. Det bar iväg med minibuss i en timme och sedan bums i kajakerna. Det var första gången vi satt i en havskajak för båda av oss men det vägrade guiderna att tro på när vi satte fart. Vi var kungar igen ... som vanligt. Kanonväder hela dagen och det gröna vattnet gnistrade. Lunch på en avskild strand och vidare till "mussel- och ostronstranden. Där provade vi färska ostron och fick plocka hur mycket gröna musslor vi ville. Vi tackade för erbjudandet men hade andra middagsplaner för kvällen.